accusative på svensk

Eksempler på accusative

• Don't forget the accusative!
• Glöm inte ackusativet!

• Do not forget the accusative!
• Glöm inte ackusativet!

• The accusative indicates directionality, that is, movement towards a certain place.
• Det ackusativa indikerar riktning, det vill säga en rörelse mot en annan plats.

• To show direction, the words take the accusative ending.
• För att visa riktning, tar orden ackusativändelse.

• In Latin, there are six cases: nominative, genitive, dative, accusative, ablative, and vocative.
• I latin finns det sex kasus: nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, ablativ och vokativ.

• Tired of being the subject of the accusations from Tom, Mary fled to France, whose language has no accusative case.
• Trött på att vara föremål för anklagelserna från Tom, flydde Mary till Frankrike, vars språk inte har något ackusativ.

• In lieu of the preposition "je" one can also use the accusative without a preposition.
• Istället för prepositionen "je" kan man också använda ackusativ utan preposition.

• Example: to express direction, we add "n" to the end of a word; so "tie" (= in that place), "tien" (= to that place); in the same way we say "la birdo flugis en la ĝardenon, sur la tablon", and the words "ĝardenon" and "tablon" have here the accusative form not because the preposition "en" and "sur" need it, but because we want to express direction, that is to show that the bird at the beginning wasn't in the garden or on the table and so it was flying, but that from another place it flew to the garden or on the table (we want to show that the garden and the table weren't the place of the flight, but the destination of the flight). In those cases we use the final "n" regardless of the fact that there's a preposition or not.
• Exempel: för att uttrycka riktning lägger vi till "n" i slutet av ett ord; så "bind" (= på den platsen), "bindn" (= till den platsen); på samma sätt säger vi "fågeln flög in i trädgården, på bordet", och orden "trädgården" och "bordet" har här ackusativform inte för att prepositionerna "i" och "på" kräver det, utan för att vi vill uttrycka riktning, det vill säga visa att fågeln i början inte var i trädgården eller på bordet och så flög den, men att från en annan plats flög den till trädgården eller på bordet (vi vill visa att trädgården och bordet inte var platsen för flygningen, utan destinationen för flygningen). I dessa fall använder vi den slutliga "n" oavsett om det finns en preposition eller inte.