Eksempler på bruk av ordet farfar i setninger på svensk.
|
Toms farfar och Marys farfar slogs tillsammans i andra världskriget.
Toms bestefar og Marys bestefar kjempet sammen i andre verdenskrig.
|
|
|
Min far, farfar, farfars far och farfars farfar hade alla samma namn som jag.
Min far, bestefar, oldefar og tippoldefar hadde alle det samme navnet som jeg har.
|
|
|
Var är min farfar?
Hvor er bestefaren min?
|
|
|
Farfar är på väg att dö.
Bestefaren er i ferd med å dø.
|
|
|
Är han min farfar?
Er han min bestefar?
|
|
|
Jag är din farfar.
Jeg er din bestefar.
|
|
|
Tom åt middag med sin farfar.
Tom hadde middag med sin bestefar.
|
|
|
Han liknar sin farfar.
Han ligner på sin bestefar.
|
|
|
Hon uppfostrades av sin farfar.
Hun ble oppdratt av bestefaren sin.
|
|
|
Min farfar fyllde 89 år.
Bestefaren min ble 89 år gammel.
|
|
|
Min farfar är snickare.
Min bestefar er snekker.
|
|
|
Min farfar var en hjälte.
Min bestefar var en helt.
|
|
|
Jag minns din farfar väl.
Jeg husker din bestefar godt.
|
|
|
Min farfar är sjuk.
Bestefar min er syk.
|
|
|
Han påminner mig om min farfar.
Han minner meg om min bestefar.
|
|
|
Min farfar var en bonde.
Bestefaren min var en bonde.
|
|
|
Jag har en fickklocka som min farfar gav mig.
Jeg har en lommeur som min bestefar ga meg.
|
|
|
Min farfar var en fredsdomare.
Bestefaren min var en fredsdommer.
|
|
|
Jag tar hand om min farfar.
Jeg tar vare på min bestefar.
|
|