fallen på bokmål

Eksempler på fallen

• De är de extrema fallen.
• De er de ekstreme tilfellene.

• Det var ett av de berömda fallen från hans tid.
• Det var en av de kjente sakene fra hans tid.

• Fallen stenar blockerade vägen.
• Fallede steiner blokkerte veien.

• En fallen sten blockerade hans väg.
• En fallen stein sperret veien hans.

• Fallen stenar stängde vägen.
• Fallen stein blokkerte veien.

• Fallen ligger en bit nedanför bron.
• Fossen ligger et stykke nedenfor broen.

• Fysik handlar bara om de enklaste fallen.
• Fysikk handler kun om de enkleste tilfellene.

• I båda fallen är uppdelningen verklig och användbar; men den kan också vara missvisande.
• Uansett er inndelingen reell og nyttig; men den kan også være misledende.

• Mer än en gång i historien har människor revolterat mot livets orättvisor och vägrat att underkasta sig lagar och trosuppfattningar. De har ofta gått igenom en period av kommunism och röd terror i hopp om att slutligen förverkliga den Perfekta Staten. Deras ledare, utan tvekan uppriktiga i början, förespråkar den utopiska drömmen och utser sig själva till exponents of its ideals, de utlovade budbärarna av dess välsignelser. Men med materialet för uppror redo till hands, och oförmögna att motstå frestelserna från den spirande makten, genomgår de snart den transformation som historien identifierar, ofta inte orättvist, med demagogi, om de misslyckas, eller med autokrati, om de lyckas. I båda fallen, genom att utnyttja elementen av negation i samhället, blir de apostlar av våld, och proklamerar teorin om "kreativ förstörelse." Men istället för att skapa en utopi på ruinerna av deras skapande, lyckas de bara, som historien visar, att inrätta en annan regering, som, oavsett hur rättvis och sund dess grundvalar är i teorin, snart blir mer despottisk och korrupt i praktiken.
• Flere ganger i historien har folk revoltert mot livets ulikheter og nektet å underkaste seg lovenes og trosretningenes begrensninger. De har ofte gått gjennom en periode med kommunisme og rød terror i håp om å realisere den Perfekte Staten. Deres ledere, uten tvil oppriktige i begynnelsen, omfavner den utopiske drømmen, og erklærer seg som forkynnerne av dens idealer, de lovede budbringere av dens velsignelser. Men med materialet for opprør klart tilgjengelig, og ute av stand til å motstå forførelsene fra den spirende makten, gjennomgår de snart den transformasjonen som historien identifiserer, ofte ikke urettferdig, med demagogi, hvis de mislykkes, eller med autokrati, hvis de lykkes. I begge tilfeller, ved å utnytte negasjonens elementer i Samfunnet, blir de apostler av vold, og proklamerer teorien om "kreativ ødeleggelse." Men i stedet for å skape en utopi på ruinene av deres eget verk, lykkes de bare i å sette opp, som historien viser, en annen regjering, som, uansett hvor rettferdige og solide dens grunnlag er i teorien, snart blir i praksis mer despotisk og korrupt.