Eksempler på bruk av ordet fara i setninger på svensk.
|
Det finns fara från alla män. Den enda maxim för en fri regering borde vara att inte lita på någon levande man med makt att utsätta den offentliga friheten för fara.
Det er fare fra alle menn. Den eneste maksime for en fri regjering burde være å ikke stole på noen levende mann med makt til å sette den offentlige friheten i fare.
|
|
|
Vi är i fara.
Vi er i fare.
|
|
|
Han är i fara.
Han er i fare.
|
|
|
Hon är i fara.
Hun er i fare.
|
|
|
De är i fara.
De er i fare.
|
|
|
Du är i fara.
Du er i fare.
|
|
|
Jag är i fara.
Jeg er i fare.
|
|
|
Tom är nu i fara.
Tom er nå i fare.
|
|
|
Tom är i fara.
Tom er i fare.
|
|
|
Tom är ute ur fara.
Tom er ute av fare.
|
|
|
Är vi i fara?
Er vi i fare?
|
|
|
Vi är ute ur fara.
Vi er ute av fare.
|
|
|
Du är ute ur fara.
Du er ute av fare.
|
|
|
Du är i fara, Tom.
Du er i fare, Tom.
|
|
|
Du är i fara här.
Du er i fare her.
|
|
|
Är Tom i fara?
Er Tom i fare?
|
|
|
När var Tom i fara?
Når var Tom i fare?
|
|
|
Hon är nu i fara.
Hun er nå i fare.
|
|
|
Hon är ute ur fara.
Hun er ute av fare.
|
|
|
Är du i fara?
Er du i fare?
|
|