Eksempler på bruk av ordet vilse i setninger på svensk.
|
Jag var vilse.
Jeg var tapt.
|
|
|
Tom är vilse.
Tom er tapt.
|
|
|
Du är vilse.
Du er tapt.
|
|
|
Vi är vilse.
Vi er tapt.
|
|
|
Jag är vilse.
Jeg er tapt.
|
|
|
Vad får dig att tro att jag är vilse?
Hva får deg til å tro at jeg er tapt?
|
|
|
Tom kan gå vilse.
Tom kan gå seg vill.
|
|
|
Jag är vilse!
Jeg er tapt!
|
|
|
Är du vilse?
Har du gått deg vill?
|
|
|
Jag trodde att Tom var vilse.
Jeg trodde Tom var tapt.
|
|
|
Jag var vilse i folkmassan.
Jeg var tapt i mengden.
|
|
|
Du är vilse, eller hur?
Du er tapt, ikke sant?
|
|
|
Acceptera det, vi är vilse.
Innse det, vi er tapt.
|
|
|
Tom kan ha gått vilse.
Tom kan ha mistet veien sin.
|
|
|
Tom är rädd att han ska gå vilse.
Tom er redd for at han skal gå seg bort.
|
|
|
Ibland går vi vilse.
Noen ganger går vi oss vill.
|
|
|
Tom och Mary är vilse.
Tom og Mary er tapt.
|
|
|
Tom är orolig för att han ska gå vilse.
Tom er bekymret for at han vil gå seg vill.
|
|
|
Vi gick vilse.
Vi gikk oss vill.
|
|
|
Jag gick vilse.
Jeg gikk meg vill.
|
|