alabanza på svensk

Eksempler på alabanza

• En alabanza a Dios, que Él sea exaltado.
• I lovprisning av Gud, må Han vara upphöjd.

• Este libro es digno de alabanza.
• Denna bok är värd att berömma.

• Su diligencia es, de hecho, digna de alabanza.
• Hennes flit är verkligen värt beröm.

• ¡Aleluya! es una expresión de alabanza o agradecimiento a Dios.
• Hallelujah är ett uttryck för lov eller tack till Gud.

• Hasta donde puedo recordar, no hay una sola palabra en los Evangelios en alabanza de la inteligencia.
• Såvitt jag kan minnas finns det inte ett enda ord i evangelierna som berömmer intelligens.

• Oh, cómo puedo cantar tu valía con modales, cuando tú eres la mejor parte de mí. ¿Qué puede traer mi propia alabanza a mi propio ser, y qué es sino mi propio yo cuando te alabo?
• O, hur kan jag sjunga din förtjänst med manér, när du är den bättre delen av mig? Vad kan min egen beröm till mig själv ge, och vad är det annat än min egen när jag berömmer dig?

• Por lo tanto, dejando de lado las cosas imaginarias que conciernen a un príncipe y discutiendo aquellas que son reales, digo que todos los hombres cuando se habla de ellos, y sobre todo los príncipes por estar en una posición más elevada, son notables por algunas de esas cualidades que les traen ya sea reproche o alabanza; y así es como uno es reputado liberal, otro avaro, usando un término toscano (porque una persona avara en nuestro idioma es aún quien desea poseer por robo, mientras que llamamos a uno miserable quien se priva demasiado del uso de lo suyo); uno es reputado generoso, otro rapaz; uno cruel, uno compasivo; uno infiel, otro fiel; uno afeminado y cobarde, otro audaz y valiente; uno afable, otro altivo; uno lascivo, otro casto; uno sincero, otro astuto; uno duro, otro fácil; uno grave, otro frívolo; uno religioso, otro incrédulo y así sucesivamente.
• Därför, när man lägger åt sidan imaginära saker om en prins, och diskuterar de som är verkliga, säger jag att alla människor när de nämns, och särskilt prinsar för att de är mer högt placerade, är anmärkningsvärda för några av de egenskaper som ger dem antingen klander eller beröm; och så är det att en anses vara generös, en annan snål, med ett toskanskt uttryck (eftersom en girig person på vårt språk fortfarande är den som önskar besitta genom rån, medan vi kallar en snål som berövar sig själv för mycket av användningen av sitt eget); en anses vara givmild, en rovgirig; en grym, en medkännande; en troslös, en annan trogen; en feminiserad och feg, en annan modig och tapper; en vänlig, en annan högdragen; en lascivious, en annan kysk; en uppriktig, en annan listig; en hård, en annan lättsam; en allvarlig, en annan ytlig; en religiös, en annan otrogen, och så vidare.